Boken är en livsberättelse om torparflickan Maria Nybäck (1870–1969) från Vikbacken i Kvevlax. Maria utbildades till mejerist vid Klaresund i Närpes och abetade på sex olika herrgårdar i Karelen och södra Finland. Bland mycket annat upplevde hon ryssarnas härjningar på Wredeby efter att Bobrikov mördats 1904.
Immola gård i Karislojo blev hennes sista arbetsplats när hon gifte sig 1911 med Karl Holmberg. Där i Karislojo blev de nygifta bönder på Frigård – som drevs fram till pensioneringen 1952.
Med släktingarna i Kvevlax breväxlade Maria ända fram till sista levnadsåret 1969 och i Kvevlax pratar de äldre ännu om ”Vikback Mari”.
Fru Maria Holmbergs minnesanteckningar från 1964 ligger som grund för boken. Hennes 70-åriga arbetsresa inleddes som 12-årig piga i Kvevlax. Oberoende av herrgård, torp eller egen bondgård var arbetet i mejeri, med husdjur eller ”på jorden” krävande.
Maria klagade inte men konstaterade, ”det var mycket arbete”.
Följaktligen är också arbetet ett centralt tema för bokens dokumentation som innefattar Marias arbetsplatser, den egna bondgården, samt torpets fossila kulturmiljö vid barndomshemmet.
Marias egna anteckningar, samt nya texter, bilder, kartor och en släktkrönika bildar en intgrerad helhet.
