Boken bygger på minnen och förhållandet till en hembygd. Vi bryter upp, vi återvänder och upptäcker att barndomslandskapet förändras: människor lämnar oss, gamla hus ger plats för nya och det tidigare välbekanta blir främmande.
Hembygden är både ett yttre och ett inre landskap. Nedervetil, vid Perho å, är en plats som format min syn på människor, natur och mig själv.
Röötre lever i dialekten, i orden, i tonfallen och i uttrycken som bär bygden inom sig. Varje möte med språket är en hemkomst till en värld där tillhörighet och gemenskap fortfarande har röst. Ån, Ååge, är navet. Den delar och förenar, bär liv, arbete, vila och minnen. Längs Åågliide har min släkt levt i generationer, här har min upplevelse av förankring formats.
Föötre är stegen bort. De har fört mig ut i världen, mot förändring och nya perspektiv. Men också tillbaka, till berättelserna, dofterna, vyerna över älvdalen. Jag flyttade, men återvänder för att minnas, för att möta och för att åter bekräfta mitt sammanhang.
