Livet som ett filmmanus
Det är ingen tvekan om att romansen mellan Sonja Gerasimov och Karl Emil Ståhlberg i slutet av 1890-talet är både spontan och innerlig. Hon är 20 år och oskuld, han har fyllt 33 år och är en fyrabarns far som nyligen förlorat sin hustru i barnsäng. Hon är uppvuxen i en förmögen familj i Irtkutsk, han är en tekniknörd med rurala rötter i Finlands norra delar och har redan etablerat sig som fotograf och kulturentreprenör i huvudstaden. Olikheterna är långt fler än likheterna och det bäddar för dramatik både på det personliga och på det professionella planet.
Mao Lindholm, Karl Emil Ståhlbergs barnbarnsbarn, är väl insatt i släkten men som skriftställare saknade han en sammanhängande berättelse som bättre kunde förklara händelseförloppen i de livshistorier som ofta mycket kryptiskt pulserade under pannloben. I boken om Sonja, och de människor som så småningom kom att leva i hennes närhet, sammansmälter fakta och fiktion friktionslöst ihop och målar upp ett liv och en tid (1875–1945) som på många sätt saknar motstycke i våra digitala dagar. Det mesta är annorlunda idag, men under huden står tiden nästan stilla.
