Leif Färding var en gammal, ung soldat i livets tjänst. Med diktlyran och sälgpipan blåste han fram vinden – och fåglarna att leka i den. Han talade om saker som är sanna och aldrig kan hejdas – lika verkliga som när vinden sätter träden i rörelse. Men världens grottekvarnar mal och dess kuggar kom att te sig allt mer främmande för poeten. Vid världens rand ut över det strandlösa djupet gungade den veka gren han bebodde.
Han föddes i Gävle 1951, växte upp i Vasa och bosatte sig senare i Helsingfors. Han publicerade fem diktsamlingar under sitt alltför korta liv. En sjätte gavs ut postumt 1984. Nu presenteras hans dikter för en svenskspråkig publik, tolkade av Göran Ekström från Vasa.
