Om katten,
har jag berättat här i boken, hon som så osjälviskt hjälpte mig i sorgen genom att ge mig sina ungar. Katten betyder mycket för mig, jag har både sagt och skrivit att jag i mitt tidigare liv har varit katt: självgående, mjuk, mediativ, lättjefull och spinnande, vid behov litet fjärmad, klöser om någon med stora fötter trampar på svansen, älskad av matte och husse i ett hem med mycket blommor, närvaro och vardagskärlek.
Jag började skriva denna bok, "Liv pågår", när jag var 86 år. Statistiskt är jag sent ute och står nu med ena benet i evigheten och det andra i den så kallade verkligheten, bland familj, vänner, butiks- och läkarbesök, labbprov, kulturaktiviteter och en oviss morgondag.
Men boken är skriven med intresse och mycket glädje. Med lust har jag försökt ge ord åt mina rötter i skärgården. Det är en blandning av de speciella människor och företeelser, som är grunden i mitt liv och de kreativa, kunniga, skapande människor jag under resans gång haft förmånen att lära känna och samarbeta med.
Boken är en hyllning till den kärlek som övergår allt förstånd och till det underbara brokiga liv jag fått vara med om.
